Vad har ändrat i byggbestämmelserna

Alla byggprojekt som påbörjats efter årsskiftet skall byggas enligt de nya förordningarna. Tidigare har Finlands byggbestämmelsesamlings delar (t.ex. D1 och D2) innehållit såväl föreskrifter som anvisningar och förklaringar. I praktiken har hela dokumentet ofta tolkats som bindande, vilket inte varit avsikten. I fortsättningen innehåller förordningarna endast bindande föreskrifter. VVS-branschen har tillsammans gjort olika handböcker till stöd för förordningarna. Dessa handböcker är dock inte bindande.
De väl bekanta namnen D1, D2 mm. försvinner, men miljöministeriet kommer även framöver att publicera Finlands byggbestämmelsesamling, som i fortsättningen kommer att vara en infobank. Till infobanken kommer att samlas, förutom förordningarna, även miljöministeriets rekommendationer och andra handböcker. Byggbestämmelsesamlingen publiceras på miljöministeriets webbsida www.ym.fi/byggbestammelser. Tyvärr är, speciellt de svenskspråkiga sidorna, inte helt uppdaterade och en stor del av stödmaterialet finns endast på finska.

Bekanta dig med helheten

I fortsättningen är det viktigt att man känner till vad det står på olika nivå i bestämmelserna. Du bör åtminstone bekanta dej med dessa, innan du tar itu med en planerings- eller arbetsledningsuppgift:

  • MBL- markanvändnings- och bygglagen (bindande)
  • miljöministeriets och statsrådets förordningar (bindande)
  • förordningars promemorior (på finska perustelumuistio)
  • markanvändnings- och byggförordningen (bindande)
  • kommunens byggnadsordning (bindande)
  • miljöministeriets anvisningar och andra handböcker

De kan även vara bra att vara i kontakt med byggnadstillsynen, och fråga om enskilda lösningar, ifall du är osäker om de godkänns. Man skall komma ihåg att byggnadstillsynen tolkar lagar och förordningar, miljöministeriet förbereder dessa, men tar inte ställning till tolkningen. Vissa kommuners byggnadstillsyner har samarbetat och kommit överens om tolkningar. Det finns en så kallad TOPTEN grupp, som består av tio största städers byggnadstillsyner och gruppen har hela tiden vuxit med fler städers representanter, de publicerar sina tolkningar på webben (www.pksrava.fi).

De väsentliga tekniska kraven

De väsentliga tekniska kraven för konstruktioners hållfasthet och stabilitet, brandsäkerhet, sunda byggnader, säkerhet vid användning, tillgänglighet, bullerskydd och ljudförhållanden samt energiprestanda anges i § 117 i MBL. Förordningarna på miljöministeriets webbsida är sorterade under dessa rubriker. Förordningarna som gäller ventilation och vatten- och avlopp hittas under rubriken sunda byggnader.

På en utvidgning av en byggnad och en utökning av det utrymme som räknas till byggnadens våningsyta, tillämpas för det mesta vad som föreskrivs om uppförande av nya byggnader. Till byggnadens våningsyta räknas våningarnas ytor enligt ytterväggarnas utsidor och sådan källarvåningsyta eller vindsyta där lokaler avsedda för byggnadens huvudsakliga ändamål placeras, eller kan placeras då man beaktar läge, förbindelser, storlek, ljus och andra egenskaper.

Om ytterväggen är tjockare än 250 mm eller mellanvägg tjockare än 200 mm, får våningsytan överstiga den tillåtna våningsytan med den yta som följer av detta. Tillåtna våningsytan får också överskridas med den yta som behövs för att bygga schakt, kanaler eller tekniska utrymmen med ingång från allmänna utrymmen, som krävs för skyddsrum eller installationstekniska system.

Miljöministeriets förordning om byggnaders vatten- och avloppsinstallationer

D1 förkortningen kan inte mera användas officiellt, förordningen har numret 1047/2017. Förordningens tillämpningsområde är vidare än tidigare, den gäller såväl planering och utförande av vatten- och avloppsinstallationer i nya byggnader och fastigheter, som på utbyggnader, utökning av det utrymme som räknas till våningsytan, reparation eller ändring av en byggnad samt ändring av en byggnads användningsändamål.

Planeraren skall i enlighet med sin uppgift se till att byggnaden i enlighet med sitt användningsändamål uppfyller kraven på säkerhet, hälsosamhet, driftsäkerhet, hållbarhet och energieffektivitet. Komponenter, produkter och material som ska användas i vatten- och avloppsinstallationerna ska framgå av planen och de skall vara kompatibla med varandra.

VVS-projekteraren ska känna till kvaliteten på det vatten som leds till vatteninstallationen, med tanke på den tekniska planeringen av installationerna och för att undvika korrosion. Vattnets kvalitet kan nämligen variera påtagligt beroende på ort.
Kallvatten får vara max 20 °C. Om installationerna inte har använts på minst åtta timmar får vattentemperaturen stiga till högst 24 °C. Tappvarmvatten skall vara minst 55 °C, som måst fås från armaturen inom 20 sek. Vatten från varmvatteninstallationerna får inte överstiga 65 °C.

I en ny byggnad får det i cirkulationsledningen för varmt bruksvatten inte finnas värmekällor eller golvvärme. Vid reparationer och ändringar får värmekällor som är kopplade till cirkulationsledningen för varmt bruksvatten bytas ut, så att värmeförlusteffekten från de värmekällor som installeras är högst 200 watt per rum. Varmt bruksvatten får dock inte användas för golvvärme och tappvarmvatten temperaturen får ej sjunka under 55 ᵒC.

Fastighetens vattenmätare ska placeras i ett utrymme, där den enkelt kan installeras, avläsas och underhållas samt där den är skyddad mot frysning. Lägenhetsspecifik vattenmätare för mätning av det kall- och varmvatten som leds till lägenheten, skall installeras så att det är möjligt att använda den vattenkonsumtion som anges av mätarna som underlag för fakturering. Dessa skall även placeras i ett utrymme där de enkelt kan installeras, underhållas och avläsas.

Vattenledningar och anslutna anordningar ska installeras så att eventuella vattenläckor enkelt kan upptäckas, och vattenledningarna och anordningarna på ett enkelt sätt kan inspekteras, repareras och bytas ut. För att upptäcka vattenläckor ska konstruktionslösningar användas där läckagevattnet leds till en plats där det är synligt. Vertikala fördelningsledningar ska ha mekaniska eller strukturella läckagedetektorer på varje våningsplan, såvida inte fördelningsledningarna är synliga. Anslutningsledningarna i väggkonstruktionerna ska vara utan kopplingar och i våtutrymmens golv får inte göras genomföringar för vattenledningar.

Avstängningsventiler ska finnas i varje hus, i varje lägenhet, i vertikala fördelningsledningar, på båda sidor om anordningar monterade på fördelningsledningar, före anordningar eller armaturer som är anslutna till en anslutningsledning och på båda sidor om vattenmätare. Tidigare var detta en rekommendation, men nu är kravet bindande. Installationer för varmt bruksvatten ska ha en säkerhetsanordning för att hindra övertryck.
I anslutning till ett vattenuttag ska det finnas en avloppsenhet som är ansluten till ett avlopp via en avloppsarmatur, med undantag av bevattningsposter, brandposter, nödduschar och enskilda kyl- och dryckesanordningar. Högst 2 torrbrunnar får anslutas till golvbrunnen, vilka får vara högst 3 m från golvbrunnen.

Kraven på golvbrunnar är nu även bindande. Utrymmen som bör förses med en golvbrunn är; duschrum och badrum samt tvättrum i bastu, tvättstugor, värmedistributionsrum, maskinrum för ventilationssystemet, toalettutrymmen för allmänt bruk, tekniska utrymmen där det finns risk för vattenskada, biltvättplatser samt specialutrymmen som rengörs genom spolning med vatten.

Avloppsenheter skall ha rensbara vattenlås. Avlopp ska vara anslutna till en luftningsledning som sträcker sig ovanför byggnadens yttertak och luftningsledningar i kalla utrymmen ska värmeisoleras.

Man har tydligare hämtat fram ansvaret för inspektionsprotokoll samt mätningar och åtgärder vid ibruktagande installation. Personen som ansvarar för byggfasen ska göra en anteckning i inspektionsprotokollet för bygget om att vatteninstallationernas, spillvatteninstallationernas och dagvattenavlopps (inomhus) täthet konstaterats, att vatteninstallationerna spolats samt om eventuell rengöring och desinficering, att vatteninstallationernas tryck och vattenarmaturernas flöde har mätts och reglerats i enlighet med planerna samt att flödet i cirkulationsledningar för varmt bruksvatten har reglerats. BVA-arbetsledaren (tidigare FVA) ansvar i sin tur för att ovannämnda mätningar och åtgärder har gjorts.

Primära lösningen för avledning av dagvatten är framöver dess fördröjning och infiltration på fastigheten. Om infiltration av dagvatten inte är möjlig på grund av jordens karaktär ska fastigheten ha dagvatteninstallationer.

Miljöministeriets förordning om inomhusklimat och ventilation i nya byggnader

Gamla D2 har nu numret 1009/2017. Förordningen tillämpas, som namnet säger, för nya byggnader samt utvidgning av en byggnad och utökning av det utrymme som räknas till byggnadens våningsyta. Däremot gäller den inte produktionsbyggnader inom jordbruket eller nya bostadshus som är avsedda för användning mindre än fyra månader per år (dvs. sommarstugor).

Förordningen innehåller väldigt få siffervärden. Man säger att byggnadens rumstemperatur vara behaglig under den planerade användningstiden och att luftens rörelser, värmestrålning, temperaturvariationer, temperaturskillnader och yttertemperaturer inte får undergräva detta. Temperaturen 21° C ska användas som projekteringsvärde för rumstemperaturen under uppvärmningsperioden. Vid projekteringen av regleringen av rumstemperaturen kan rumstemperaturen variera mellan 20 och 25 °C under uppvärmningsperioden och mellan 20 och 27 °C utanför uppvärmningsperioden. Av särskilda skäl, t.ex. om verksamheten i utrymmet kräver en särskild temperatur eller om utrymmet är av särskild karaktär, kan temperaturer som avviker från dessa värden användas som projekteringsvärde för rumstemperaturen och som värde vid projekteringen av regleringen av rumstemperaturen.

I inomhusluften får det inte förekomma föroreningar i hälsovådliga mängder och inte heller lukter som kontinuerligt försämrar trivseln. Projekteringsvärdet för den momentana koldioxidhalten i inomhusluften får vara högst 1450 mg/m3 (800 ppm) högre än halten i uteluften, under rumsutrymmets planerade användningstid.

Ventilationsprojekteraren ska dimensionera ventilationssystemet så att det uteluftsflöde som krävs för en hälsosam, trygg och behaglig luftkvalitet inomhus kan tillföras vistelseutrymmena vistelsezons undersida avgränsas av golvet, översida är på en höjd av 1,8 meter från golvet och sidoytor på 0,6 meters avstånd från ytter- eller innerväggarna eller från motsvarande fasta byggnadsdelar). Vid dimensionering skall följande båda kriterier uppfyllas;

  • flödet av uteluft till vistelseutrymmena ska vara minst 6 dm3 /s per person
  • hela byggnadens uteluftsflöde minst 0,35 (dm3 /s)/m2 golvarea

under den planerade användningstiden, om inte utrymmets särskilda användningsändamål innebär att ytterligare luftflöde krävs.

Flödet av uteluft till en bostad måste dock vara minst 18 dm3 /s.

Till- och frånluftsflödena skall kunna regleras på antingen byggnads- eller bostadsnivå, så att de kan ökas med minst 30 procent jämfört med luftflödena under den planerade användningstiden. Om ventilationen kan regleras på bostadsnivå, kan bostadens till- och frånluftsflöden reduceras med högst 60 procent jämfört med luftflödena under den planerade användningstiden.

Flödet av uteluft till en byggnad som inte är ett bostadshus ska vara minst 0,15 (dm3 /s)/m2 golvarea utanför den planerade användningstiden, och luften måste bytas ut i alla utrymmen.

Flödestabellerna till stöd för planeringen, som tidigare fanns som bilaga till D2, finns inte med i förordningen. FINVAC har dock gjort nya flödestabeller på uppdrag av miljöministeriet. Dessa hittas enklast på www.finvac.org. Materialet finns än så länge enbart på finska, men kommer att översättas även till svenska.

Handböcker

VVS-branschen har tillsammans gjort olika handböcker till stöd för förordningarna, dessa hittas på webbsidan www.talotekniikkainfo.fi. Handböckerna är dock finskspråkiga.


Större frihet kräver bättre kompetens

Då reglering minskas kommer planeraren att ha större frihet i planeringen, men samtidigt kommer kompetens och ansvar inom planering och förverkligande att få en allt större vikt.
Eftersom dessa nya bestämmelser gäller för projekt som påbörjats på detta års sida, går det nog till hösten innan vi kan säga vad förändringarna betytt i praktiken. Vi har ca tio nya förordningar, i denna artikel fanns inte möjlighet att behandla alla de nya förordningarna. Och de man skall komma ihåg är att lagen och förordningarna anger miniminivå – man får gör bättre!

Skrivet av Siru Lönnqvist

Logga in/ut